Självförsvar (Self-Defense)

En aktörs bruk av kraft för att stoppa en pågående eller omedelbart trovärdig kränkning av en gräns — över kropp, egendom eller avtalade villkor — där samtycke krävdes och nekas. Självförsvar är inte straff, hämnd eller avskräckning: det stänger inte moralisk skuld och hotar inte med skada för möjliga framtida handlingar; det stoppar skada i gång. Kraft som används i självförsvar måste vara proportionerlig mot hotet — tillräcklig för att stoppa kränkningen, inte längre — och kausalt riktad mot aktören som korsar gränsen. När dessa villkor gäller skapar försvararen inte ett nytt brott genom att vägra underkasta sig attacken; angriparen bär genom att inleda kränkningen ansvaret för skada som följer av proportionerligt motstånd. Självförsvar ger inte rätt att slå aktörer för vad de kan bli, att agera förebyggande utan offer, eller till kollektiv vedergällning; det reduceras till tvång eller krig. Efter att kränkningen stoppats tillhör det följande rättvisan — gottgörelse och offrets suveräna val mellan indrivning och frigivelse — inte fortsatt kraft bortom vad stoppande krävde.